Vad är CSDDD?

I CSDDD förväntas företag arbeta systematiskt och transparent för att hantera sina risker. Företag måste utveckla och implementera processer för att kartlägga och analysera potentiella och faktiska risker i sin verksamhet och leveranskedja. Om problem identifieras krävs konkreta åtgärdsplaner för att eliminera eller minska dessa risker. Företagen måste också rapportera sina framsteg, både internt och externt, för att säkerställa att deras åtgärder är både spårbara och verifierbara. Om ett företag inte lever upp till kraven kan det mötas av sanktioner, som böter eller andra åtgärder som varierar mellan medlemsländerna.

Vad företag väntas göra:

1. Due Diligence-processer: Företag måste kartlägga och bedöma riskerna i sin verksamhet och leveranskedja.
2. Åtgärdsplaner: Om risker upptäcks, måste företaget skapa och implementera åtgärder för att eliminera eller minska dem.
3. Rapportering: Regelbunden rapportering om framsteg och åtgärder krävs för att säkerställa transparens.

Direktivet riktar sig i första hand till stora företag med mer än 500 anställda och en nettoomsättning som överstiger 150 miljoner euro. Det inkluderar även medelstora företag som verkar inom högrisksektorer, såsom textilindustrin, gruvdrift och jordbruk, om de har fler än 250 anställda eller en nettoomsättning på över 40 miljoner euro.

Eftersom direktivet kräver att dessa företag har koll på hela sin leverantörskedja påverkas underleverantörer indirekt, eftersom de måste leva upp till samma standarder.

• Stora företag med mer än 500 anställda och en nettoomsättning på över 150 miljoner euro.
• Medelstora företag som verkar i högrisksektorer (t.ex. textil, gruvdrift och jordbruk) och har över 250 anställda eller en nettoomsättning på 40 miljoner euro.
• Underleverantörer som ingår i leveranskedjan till dessa företag kan indirekt påverkas genom krav på due diligence.

Efter att direktivet antogs i april 2024 har medlemsländerna fram till 2025 på sig att införliva reglerna i sin nationella lagstiftning. Senast i slutet av 2026 ska företagen ha anpassat sig till de nya kraven och implementerat de nödvändiga processerna. Detta ger företag tid att planera och förbereda sig, men det är också en signal om att EU förväntar sig att åtgärder vidtas snabbt och effektivt för att förbättra ansvarstagandet inom både mänskliga rättigheter och miljö.

CSDDD har särskilt stor påverkan på branscher med komplexa globala leveranskedjor och hög risk för påverkan på mänskliga rättigheter och miljön. Modeindustrin är en av de mest berörda sektorerna, där problem som dåliga arbetsförhållanden och miljöförstöring från textilproduktion är vanliga. Teknikbranschen påverkas också kraftigt, särskilt med tanke på utvinning av råvaror som litium och kobolt, där arbetsrättsliga kränkningar och miljöproblem är utbredda. Jordbrukssektorn står inför liknande utmaningar, där frågor som avskogning, jordförstöring och användning av barnarbete i produktionen är särskilt relevanta. Genom direktivet förväntas företag i dessa branscher vidta åtgärder för att minska riskerna och förbättra transparensen i sina verksamheter.

Först och främst är det viktigt att utbilda ledning och anställda om direktivet och dess krav. Företagen bör även genomföra en riskanalys för att identifiera potentiella problem i sin verksamhet och leveranskedja. Därefter kan de implementera system för due diligence, såsom verktyg för att övervaka och rapportera risker. Det är också fördelaktigt att etablera samarbeten med leverantörer för att säkerställa att de också följer direktivets krav. En löpande utvärdering av företagets processer och framsteg är avgörande för att säkerställa kontinuerlig efterlevnad.

Om företag inte följer kraven i CSDDD kan de drabbas av betydande konsekvenser. Sanktioner, såsom höga böter, kan utdömas av myndigheter i medlemsländerna. Utöver ekonomiska påföljder finns risken för att företagets rykte skadas, vilket kan påverka kundernas och investerarnas förtroende. I allvarliga fall kan bristande efterlevnad även leda till rättsliga processer eller förlorade affärsmöjligheter, särskilt om företaget blir svartlistat i vissa affärskretsar. För många företag är de indirekta konsekvenserna, såsom förlorade partnerskap och negativa mediekampanjer, lika skadliga som de direkta böterna.